Ångest

Ångest är en form av rädsla

Rädslan är byggd på illusion

Vi är bara rädda för de vi inte vet eller det som faller utanför vår kontroll. 

Det kan vara något som vi tror ska hända, eller något som har hänt tidigare. Då blir vi rädda att det ska hända igen. 

Vi kan känna oss oskyddade och hjälplösa när vi inte har den kontrollen.

En dålig känsla för sig själv helt enkelt, brist på tillit.

Detta växer sig starkare ju mer vi tänker på det.Det är alltså något som händer i vårt eget huvud, som skapas genom vår fantasi.

Det ligger alltid en orsaken till rädslan gömd under ytan. Ibland kan vi reagera på olika händelser på ett konstigt sätt vi själva inte förstår, men vårt undermedvetna vet.

Rädslan finns ju där för att skydda oss mot något som är direkt livshotade. Men dagsläget inte är livshotande så kommer rädslan bara hämma oss och begränsa oss från att leva i frihet. 

Mycket av de vi är rädda för som vuxna grundar sig i vår barndom.

Vi går då gärna in och dömmer oss själva, värdera eller kritiserar oss själva. Känner oss odugliga eller oförmögna att hantera en viss situation eller komma ur ett beroende eller beteende mönster.  

Allting är egentligen väldigt logiskt fast vi kan behöva hjälp att förstå det för att kunna bli fria från våra rädslor.

Det sitter ett litet, litet barn och gråter, kanske är han 3 eller 4 år. Det känns som tårarna aldrig tar slut och att dom kan rinna hur långt som helst,

som en flod....

Det finns ingen som torkar hans kind, Det finns ingen som hör och ingen som kramar....

Känslan av att vara ensam i universum är oändlig i den lilla lilla bröstkorgen. Tillslut stillar de lilla barnet sig ändå och tårarna gör uppehåll.

DÅ plötsligt blir han klappad på huvudet, någon vuxen smilar åt barnet som tysnat och han kan känna sig sedd igen, men i hans bröst har aldrig tårarna slutat rulla

och i hans förtvivlan förblir han ensam och oförstådd år efter år.  

Ur detta skapar vi sedan olika beteende.

Som i sanningen bara handlar om en evig jakt efter kärlek och bekräftelse.